Hjärter Dam
Samuel stod tålmodigt i matkön, sina trötta men längtande ögon fästa på matpaketen längst fram. Han kunde inte låta bli att känna den brännande svedan av förnedring i magen, en följeslagare han hade blivit alltför bekant med sedan hans tidigare lyckade liv i Stockholm kollapsat. Han, en gång IT-miljonär, var nu bara en till av de tusentals ansiktslösa flyktingarna som hoppades på en bättre framtid bortom flyktinglägret vid Norges gräns.
Trots kölden och hungern var det inte den fysiska obehaget som plågade honom mest. Nej, det var förlusten av identitet, det faktum att han nu var en osäker variabel i en värld som kändes främmande och fientlig. Han var bara en skugga av den man han hade varit, förvrängd och utplånad av krigets skoningslösa hand. Innan allt föll så hade han och hans supersnygga flickvän Sandra bott i en jättestor bostadsrätt i centrala Stockholm och han hade varit en hög chef på ett stort IT-bolag och lyft miljonlön med stora bonusar. Han hade dessutom tillsammans med sin flickvän Sandra haft ett stort samhällsengagemang, för klimatet, för miljön, mot kapitalism, mot rasism och de hade gått i pridetåget varje år. De hade tillsammans ett instagramkonto där de stolt visade upp sitt samhällsengagemang, sitt dyrt dekorerade hem och de resor som de gjort till de mest exotiska resmålen i världen. Sandra och han hade till slut hamnat i det här flyktinglägret men Sandra var inte längre kvar. Hon hade sedan rätt lång tid nu lämnat honom för en milisman som tjänstgjorde i ett ökänt kommando. Det sista Samuel hörde var att Sandra bodde på en gård där hon hade gott om mat och var trygg och att hon väntade milismannens barn. Samuel hatade numer Sandra med hela sitt hjärta.
Ett plötsligt tumult bröt ut i den långa matkön, brytande mot den monotona tystnad som rådde i flyktinglägret. Han vände sitt blick mot ljudkällan och såg en grupp svartklädda milismän som brutalt ryckte och slet i en äldre kvinna. Det var något välbekant i kvinnans ansikte, något som verkade ha fastnat i hörnet av hans minne.
“Det är ju du, DU, helt otroligt, vi trodde du flytt till USA!” utbrast en av milismännen med en röst som var lika delar ilska och extatisk glädje samtidigt som han höll ett hårt tag i den gamla krumma tantens handled.
Kvinnans ansikte bleknade ytterligare vid milismannens rop, och hennes ögon vidgades av skräck. Det var då det slog Samuel, det var ingen mindre än den mest efterlysta kvinnan i det sönderfallna Sverige, ett pris var satt på hennes huvud. Samuels tankar rekapitulerade snabbt, kvinnan hade varit en av de mest inflytelserika politikerna och under många decennier arbetat för att Sverige skulle öppna sina gränser och hon hade varit hånfull mot Sveriges ursprungliga befolkning och ofta förringat dem. När inbördeskriget bröt ut så hade hon försvunnit och många antog att hon flytt till sin dotter och dennes familj i USA. Rykten hade till och med florerat om hur hon numer satt på en veranda i det soliga Florida och nöjt kedjerökte Gula Blend.
Ett glädjerus spred sig i den lilla gruppen av milismän och de började släpa den gamla kvinnan bort från kön. Mannen som först gripit tag om den gamla kvinnan, en härjad orakad man med bindvävsrunor på den svarta uniformen, lyfte upp ett spelkort och skrek jublandes: “Min, belöningen är min! Min! Jag fann henne!”. Hans stora röda blanka ögon vittnade om att han kanske både var påverkad av droger och led av kronisk sömnbrist. Han skrek som om han letade efter omgivningens erkännande; att det faktiskt var han som gjort det stora fyndet och ingen annan.
Samuel kunde bara stirra, lamslagen, medan kvinnan fördes bort av milismännen. Spelkortet var en del av en kortlek med bild på efterlysta på varje spelkort. Kortlekarna hade milisen skänkt i mängder till allierade och allmänhet med löften om att den som angav eller fångade en efterlyst skulle bli rikligt belönad. Samuel tänkte trött att milisen troligen skulle spinna nyheten, de kanske skulle ställa henne inför rätta för hennes brott för många decennier sedan då hon var en mäktig politiker som arbetat hårt för att sätta kompassriktning i den utveckling som lett till inbördeskriget. Om nu inte milismännen sålde henne till annan väpnad grupp i det fallna Sverige eller bara, av misstag eller med flit, tog livet av henne. Milisens särskilda kommandon var totalt galna och Samuel visste inte om det var den reguljära milisen eller ett miliskommando som just hittat en storfångst, han orkade inte bry sig heller. Allt Samuel ville var att komma fram till utdelningen av mat. Det var som om världen hade förlorat allt sin färg, och allt Samuel kunde se var grått och svart. Det var som om kriget, med all sin brutalitet och grymhet, plötsligt stod rakt framför honom, kallt och ogenerat, det fanns inga hjältar, bara skurkar. Denna händelse var en påminnelse om den värld han nu levde i, en värld där rättvisa och moral hade suddats ut av rädsla och hänsynslöshet.
Kvar på det murkna trägolvet så låg nu det slitna spelkortet som den triumferande milismannen slängt på golvet när han gick för att ansluta sig till sina kamrater och deras fångst, den gamla skröpliga kvinnan som nu släpades iväg i håret under milismännens glada tjut.
