Mikaela + Felix = Sant

-Han är här….vill du inte hälsa på honom?

Mikaela ställer frågan med halvt leende på läpparna till Felicia som står i köket och städar upp efter middagen.  Felicia är gårdens ägare och matriark, gården ligger i laglöst land långt inne i dalarna. Här har Felicia sin nya familj, hon hade bosatt sig här efter oroligheterna och tog hand om de svagaste, sinnesslöa och gamlingar. Hennes nya familj bestod av yngre kvinnor som hon behandlade som sina egna döttrar, de hjälpte henne att vårda de svaga. Dalkarlar styrde i området och hon höll det som var hennes likt en lejoninna, alla hade respekt för Felicia. Innan kriget hade hon varit en framgångsrik affärskvinna med dragning för tungt kriminella män. Händelser under de stora oroligheterna hade drabbat henne hårt, det var vida känt men inget som fick nämnas i hennes närhet.

Felicia var i sina unga år en väldigt vacker kvinna, hon var vacker för sin höga ålder. Trots att hon var över 40 var hennes kropp välsvarvad och hennes långa bruna hår var alltid välskött.

-Sköt du ditt Mikaela så sköter jag mitt, svarar Felicia och fortsätter att torka av bänken som hon står framför med en trasa.

Mikaela ler mot Felicias ryggtavla, hon skulle aldrig våga håna Felicia öga mot öga. Mikaela går ut ur köket. Mikaela är en ung vacker kvinna som är kär och hon går ut till matsalen i gästgiveriet för att träffa mannen som Felicia ville undvika. Men Mikaela hoppas på att få höra om en särskild soldat som hon är riktigt intresserad av.

Trollkarlen har precis avslutat sin måltid som han har fått betala för, en skål med köttsoppa och han har precis tänt sin pipa.

-Smakade maten bra? Mikaela plockar åt sig den tomma tallriken.

-Väldigt bra, tacka Felicia i köket.

-Var har du kommit ifrån nu då?

-Jag har varit lite här och lite där…och nu är jag här…

Felicia drar med fingret över bordet och försöker se obrydd ut innan medans hon tänker på sin nästa fråga till den härjade milismannen som sitter framför henne.

-Vilka har du stridit med då?

-Många…Trollkarlen tar av sig sin mössa som har två ss-runor framtill. Han är road av hennes frågor han vet allt för väl vart den här unga damen vill komma med sina frågor.  

Mikaela tittar irriterat på den plus 40-åriga mannen framför sig. Jävla gubbjävel kan du inte bara säga vad jag vill höra.

Trollkarlen ler mot hennes illa dolda vrede Jag tycker det är roligt att se dig dansa runt den heta gröten

–Du undrar om jag har träffat nån speciell? Det vill säga nån som är speciell för dig. Trollkarlen poängterar genom att peka på den unga kvinnan med sin pipa.

Mikaela flyttar vikten från det ena benet till det andra och grimaserar mot honom. Hur svårt skall det vara?

-Ja jag har träffat Felix, vi stred ihop i Motala.

Mikaela skiner upp.

-Jaha…han är ok va?

-Ja kulor verkar ta omvägar för att undvika honom.

-Pratade du med honom och så eller?

-Ja det gjorde jag väl…han är ju trots allt ett befäl.

-Ja ok…sa han nått liksom…?

-Bra fråga där Mikaela!

-Men sluuta….

-Jag skall prata med dig men först måste jag visa min respekt för husmor. Trollkarlen reser sig upp och går mot köket.

-Men snälla kan du inte bara säga om han sa något om mig?

-Jag skall berätta allt vi pratade om EFTER att jag har pratat med husmor.

-Hon vill inte träffa dig, hon är sur på dig.

-Vill och vill…det handlar inte om att vilja alltid.

Trollkarlen går in i det stora köket som är både välstädat och tomt, köksdörren står på glänt och mustig rökdoft kommer in i köket därifrån.

På andra sidan köksdörren ser han Felicia sitta och dela på en pipa med en av hennes flickor, de tystnar när han kommer ut. Felicia ser inte road ut av hans närvaro.

-God kväll damer

-Vad vill du? Felicia kisar mot honom.

-Vi behöver talas vid lite.

-Vi har pratat färdigt du och jag.

-Det handlar inte om oss. Trollkarlen nickar menande mot köket där de skulle kunna tala mer ostört.

En stund senare står de med dörrarna stängda mitt inne i köket, förhoppningsvis långt bort från Mikaela och de andra flickornas öron som helt säkert var klistrade mot dörren i hopp om att kunna snappa upp något om vad de båda skulle prata om.  

Felicia korsar demonstrativt armarna på bröstet.

-Jaha vad vill du då?

-Ja kul och se dig också…allt bra? Hur går bilen?

-Lägg av…du vet vad jag menar…

Trollkarlen tittar Felicia i ögonen och ser just nu bara hårdhet.

-Jag är här för att prata med dig om Mikaela….

-Jasså du har vandrat över halva landet för att prata med mig om min flicka som är ett par meter ifrån mig. Va fan har du med henne att göra?

-Inte jag…Felix.

-Vadå? Den där unge grabben som passerade här för några månader sedan som alla mina flickor tappat huvudet för? Vad vill han henne?

Trollkarlen kliar sig i huvudet innan han svarar.

-Ja, jag tror att de blev lite betuttade i varandra.

-Hon är för ung och han är ju för fan milisman!

-Det verkar väldigt ömsesidigt….dessutom är han numer kapten.

-Han kapten?…han är väl fan knappt 25.

-Han är speciell…talang när det kommer till strid.

-Jaja vi har hört det där…att han skulle utvald och allt var det hette. Jag borde förstått att det var du som spred sånt snack. Det kan man ju fort räkna ut. Han skall inte komma i närheten av mina flickor igen.

Trollkarlen biter sig i läppen och lutar sig in mot Felicia.

-De är kära i varandra och han vill ta henne som fru.

Felicia ryggar tillbaka slagen av häpnad med öppen mun.

-Men…men…hon är ju bara barnet.

-Hon är snart 20…du var nog yngre än så när hade träffat någon du blev förälskad i.

Felicia tar ett steg bakåt och Trollkarlen kliver efter och fortsätter…

-Han är lång och stilig…stark…han kommer bli en bra make åt henne.

-Nej nej nej…en jävla milisman…alla ni är horkarlar och dårar…han kommer dö i strid och lämna henne ensam.

-Felix är inte som andra…han har klarat sig väldigt väl dessutom.

Felicia står med ryggen mot ett skåp och hennes blick flackar mot Trollkarlens.

-Glöm det…han är inte bra för henne…jag tror han….han är inte bra….

Felicia går undan så hon kan luta sig mot en bänk och titta bort från Trollkarlen en liten stund av tystnad passerar. Trollkarlen funderar på hur han skall fortsätta.

-Säg mig…vad är det du inte gillar med honom….är det hans….ja…..aura av nån sort?

Felicia spinner runt och utbrister.

-Ja…exakt så!

Hon söker med blicken i Trollkarlens ansikte för att förstärka det som sagts.

-Du har sett det också…Felicia sätter fingret mot Trollkarlens ansikte.

-Han…känns tom…det är något som inte stämmer….det känns som han inte är där. Felicia slår ut med händerna.

Trollkarlen står och väger på hälarna…nu är det han som har händerna i kors på bröstet.

-Men säg nått då!

Trollkarlen kliar sig i sitt skägg innan han svarar.

-Ja…alltså…han har en märklig vibration…det är något…i honom….jag tror att det är det som gör honom stark samtidigt.

-Ja men min Mikaela skall inte ha med en sån att göra.

-Det är kanske inte för oss att riktigt avgöra…Mikaela har all rätt att orda i detta själv.

Nu står de närmare varandra och Felicia har sitt huvud på sned.

-Nej jag vet inte…jag tror inte det blir bra…

Trollkarlen lägger sina händer på Felicias axlar och ser henne i ögonen.

-Jag vet att du vill skydda henne…du vill inte förlora någon mer….och Mikaela är din skyddsling…

Felicia försöker undvika Trollkarlens blick och hennes ögon börjar vattnas upp., han fortsätter.

-Dom är unga…kolla…titta på hur allt är nuförtiden…död överallt…det finns inte många saker att vara glad för…men kom igen…ung kärlek…det klart vi måste välsigna det här….låt dom få leva åt oss…vi är gamla och vår tid förbi…men dom…

Felicia veknar.

-Ok…men jag tänker prata med henne om honom i alla fall…

Trollkarlen nickar instämmande åt henne.

-Jag antar att Mikaela kommer förhöra dig i ett par timmar om vad han har sagt till dig.

-Behövs inte…det finns ett brev.

-Ett kärleksbrev…vad gulligt.

-Bättre än så….ett friarbrev.

-Det är ganska romantiskt faktiskt…på min tid fick man bara dickpics i telefonen.

Båda skrattar och samtalet ändrar riktning.

-Men kom du hela vägen hit till dalarna  för att lämna över ett brev som hade kunnat levererats av någon annan?

Trollkarlen tänker till innan han svarar.

-Vi känner ju varandra…jag vet att du skyddar dina egna…jag tänkte…att det kanske var bäst att ta det i person med dig…för att få ditt godkännande…

Felicia kisar hårt mot honom.

-Något annat du hade tänkt och säga till mig? Nu när du ändå hade vägarna förbi?

-Vad vill du att jag skall säga till dig Felicia?

-Det går prat om dig…rykten som folk gillar att sprida för mig.

Vad vill du att jag skall säga till dig Felicia?

Nu möts deras blickar igen.

Jag vill att du säger att det inte stämmer Rickard.

De båda tittar på varandra.

-Den där horan i småland som säger att hon bär på ditt barn…stämmer det? Felicias röst stockar sig av harm.

Trollkarlen visar inget i sitt ansikte utan tittar lugnt på henne.

För i helvete Rickard…ljug om du måste…Felicias blick avslöjar naket hur hon känner.

Trollkarlen nickar mot henne, harklar sig och svarar.

-Du vet hur det är…milismän är som kyrkkärringar…skvallrar och pladdrar om vartannat.

-Hon har väl dessutom knullat halva milisen så ingen vet vems barnet skulle kunna vara, fräser Felicia tillbaka.

Trollkarlen nickar igenkännande som om han höll med henne.

-Så varför är du här Rickard?

-Jag kanske…jag kanske ville träffa dig också…kunna prata lite och så…Trollkarlen tittar ner i golvet innan han fortsätter.

-Det har…det har varit ett tufft år….förlorat många bra grabbar…jag har känt mig lite….tom…

Felicia veknar för honom och drar sig närmare honom.

-Berätta vad du tänker på….

Trollkarlen kan känna hennes doft, det väcker någonting i honom  och han drar efter andan men Felicia avbryter hastigt.

-Stopp där Rickard…jag ser vad du försöker göra…du försöker snacka dig till ett litet knull!…Felicia slår ut med händerna och skrattar. Hon fortsätter…

-Du tror att du kan valsa in här efter att du har knullat halva småland och inte hört av dig på typ ett halvår och att du skall kunna sweettalka mig ner i säng och försöka lirka av mig min specialtobak som jag odlar i skogen!

Båda skrattar nu hjärtligt.

-Ja…alltså…din tobak och dina kurvor är helt klart värd en rejäl omväg!

Felicia skrattar och rodnar lite också.

-Visst är dom…Felicia ställer sig utmanande framför Trollkarlen. Han höjer sakta sina händer för att kunna ta på henne men hon fångar hans händer i sina.

-Ikväll Rickard…så får du runka i din sovsäck och röka din vidriga råtobak. Hon pussar honom på kinden och dansar ut mot köksdörren och virvlar runt vänd mot honom leende.

-Jag kom ganska nära va? Trollkarlen håller upp pekfinger och tumme för att visa en riktigt kort distans.

-Du kom riktigt nära Rickard.

-För att jag är bra eller hur?

-Du är riktigt bra…en av de bästa…vi ses imorgon, avslutar Felicia kvittrande och stänger dörren bakom sig.

Trollkarlen stryker sitt skägg och skrattar för sig själv. Det är alltid roligt att komma tillbaka till Dalarna.