Trängsel i kön till Särimners fläsk

Det var i maj månad som Nato bestämde sig för att erövra Göteborg. I Norge hade de samlat sin kraft. Krigsvana amerikaner sprungna ur ändlösa krig var stommen i i Natohären som var på väg. Länge nog hade omvärlden sett och stillastittande betraktat massakerna i Västergötland. Den väldiga krigsmakten i väst tog till slut till aktion.

Den gamla staden, en gång grundad av självaste Gustav II Adolf var fragmentiserad, bränd och uppsliten. Små fickor av klanmän bevakade girigt sina enklaver. Norra Göteborg hade hamnat i islamisters grepp. Kristna lik prydde dess gator. Klaner hade säkrat sina områden, högljutt drev de FN:s mattransporter till sina egna kvarter. En samling vänstermän hade mirakulöst nog säkrat ett större område mitt i staden. Högermännen ur de välmående villaområdena hade i julas anslutit sig till Göta Garde. Kvar i staden fanns endast en liten illa beväpnad milis av bittra högermän. Runt Masthuggstorget hade de bildat sin bas.

Det var detta mål den stora krigsmakten från väst först riktade sig mot. Trötta fäder och ängsliga söner försökte ur vindsvåningar bemöta fiendens anstormning, men mot raketer och tunga kulsprutor räckte deras mod ej till. Hålögda var de, Göta Söner, när de ensamma försvarade sina fäders stad. En högteknologisk järnklädd dödsängel störtade fram genom skyarna och spred en storm av elddrivet stålregn mot de arma försvararna. Med en varm omfamning fångades avslutningsvis torget av eld där män och söner mötte sina slut.

Framgång i Göteborg utropades i en militärbas utanför Oslo. I internationella nyhetsmedier förkunnade man att Sveriges näst största stad var befriad samt säkrad, vi andra visste att det var trängsel i kön till Särimners fläsk denna dag.