Likgalder

Oktobervinden avtar i skogen och får löven i träden att upphöra med att skönt brusa eller att släppa taget om sin gren och falla gulröda till marken. Den avstannade vinden tvingar luften bland träden att skvallra om att döden är nära. 

En mur av stank omger ett väldigt träd där en kvinnas kropp är upphängd. Tusentals insekter kravlar i den avlidnas skavanker för att återföra stinkande muskulatur och fettvävnader in i cykeln; levande till död och sedan åter som livsgivande näring. 

En tom ögonglob stirrar mörkt ut ur huvudet, det andra ögat hänger ut på kinden i vävnad. Kroppen var tärd före den mötte sitt slut, en kvinna i sina sista jordeår hänger där i trädet.  

Tänderna grinar illa då hennes läppar är borta, ett rov åt någon fågel som flög de till sina nykläckta ungar. En kraftig skalbagge kravlar ut ur hålrummet som den saknade näsan lämnat.  

Stripigt är håret som regn, vind och smuts har kammat åt henne. 

Benen lyser igenom där köttet saknas.  

Klädnad i trasor som av förruttnelse har smält samman med hennes lekamen, det enda av kvalité är repet runt hennes hals.              

En ensam vandrare stirrar upp på kvinnan i trädet.  

“Varför står du här och tittar på mig nu? Länge har jag hängt här” 

-Jag följde parfymen din kropp släpper ur dig. 

“Roar jag dig, när du kan se hur jag slutade?” 

–Det beror hur du hamnade i snaran. 

“Det var dina gelikar som hängde mig här” 

-Då roas jag av ditt slut. 

“Även du kommer möta ditt slut” 

-Alla kommer möta sitt slut. 

“Vad ser du för mening i vad ni gör när du vet att allt kommer att ta slut, även du kommer ju att möta samma öde i slutändan?“

Trollkarlen tänder sin pipa med Felicias omtalade specialtobak från skogarna i Dalarna och kisar tillbaka mot liket som dinglar i trädet innan han svarar. 

-Jag hänger gärna i samma gren som du om jag fick se dig hängd först. 

Han blåser ut rök genom munnen och tackar för att vinden börja återvända för att skingra likstanken. 

En kraftig vindby får hela skogen i rörelse. Grenar böjer sig för luftelementens vilja.  

Gulröda löv fångar vind och den mulna oktoberdagen förvandlas till en färgexplosion.   

Hösten är här.