Käre Henrik

Käre Henrik,

Älskade make, först av allt vill jag säga dig att mina hårda ord till dig i det senaste brevet där jag skrev till dig att vår döda son hade burits in på mitt lasarett var orättvisa mot dig. Det är naturligtvis inte ditt fel att Elias är död. Jag hoppas att du i ditt hjärta kan ta det till dig och inte vara arg på mig för att jag skrev det till dig. I ditt brev du svarade mig med vet jag att det är så, men jag vill understryka att jag fortfarande älskar dig.        

Jag sover dåligt och har haft konstiga drömmar och ibland känns det som om Elias är i min närhet mitt på dagen. Det känns som en ilning och jag blir plötsligt helt kall även om jag är fullt påklädd. Häromdagen blev jag på riktigt berörd när någon galen milisman som låg sårad framför mig på lasarettet babblade om att döden är vägen tillbaks till ens döda familjemedlemmar som väntar på en på andra sidan.     

 Jag vill så gärna att den där galningen skall ha rätt i det han sa.  

Jag hoppas att jag inte håller på att bli tokig.  

Att du som du skrev tillbaks till mig, har använt ditt inflytande över Gardet att förflytta våra pojkar Love och Nils från vägspärrstjänst till stabstjänst värmer mig och lugnar mig. Jag önskar att striderna i Småland lugnar ner sig och att jag kan entlediga mig och återse er alla snart.  

Det ser nu ut som att det snart kommer bli så att jag får återse mannen i mitt liv och mina pojkar.  

Det har samlats en mängd med olika miliser i Växjö, från hela Götaland har de kommit med bil och till fots. Det ryktas att de samlas för en “push” för att bryta dödläget här i staden. Gardessoldater vaktar lasaretten och förråden och tur är väl det. De där milismännen är inte några soldater utan snarare någon form av beväpnade gäng.  

Jag känner mig knappt trygg här på lasarettet, männen ur milisen dricker alkohol och beter sig som huliganer.  

Krigsfångar bli torterade för nöjes skull.  

De har misshandlat och ofredat mörkhyade civilister, och kvinnor går till deras kvarter för att prostituera sig på kvällstid, det är äckligt.  

Med milismännen har det kommit droger in till i staden, det talas om att det är Captagon som Islamisternas martyrförband använder.  

Ryktet säger att det är Galtens mordkommando som säljer det, någon ur hans förband hade skrutit om att de hade kapat en av Kalifatets transporter i Skåne med tusentals såna tabletter. Jag har sett mina egna sjuksköterskor påverkade av det nyligen när de arbetar, pigga och villiga att arbeta dubbla pass med ögon som lyser av kemiskt självförtroende.  

Galten är ett vidrigt svin som vaggar runt omgiven av sitt mördarförband och vore det inte för att han donerat mediciner till mitt lasarett skulle jag vägra att vårda hans äckliga medlöpare. Han gav mig personligen fem askar med sömntabletter och jag har ju riktiga problem med min sömn.  

Jag hoppas att striderna blir avklarade fort, det är ingen bra stämning mellan miliserna  och Gardet här. Det går rykten bland milismännen att Göta Garde har en deal med Nato i Göteborg och många milismän har dött i NATOs drönarattacker. Daniel höll på att bli påhoppad trots att han bär uniform, bara för att han är halvasiat. Det var väldigt otäckt.  

Men jag vill inte oroa dig älskade make, Daniel och hans gardesförband är hela tiden i lasarettets närhet och även om staden numera vimlar av stridslystna milismän så känns det som att vi kommer att vinna här i Växjö. De må vara en plåga de där milismännen men tack vare dem så kan striderna här i Växjö komma till sitt slut. När jag har amputerat de stackarna som snart kommer att skickas till mig och allting lagt sig för att dra vidare till nästa ort skall jag komma till dig min älskade. Snart så skall vi ses.  

Ta hand om våra söner Henrik, jag klarar inte av ett likbål till.   

För evigt din 

Charlotta