Petras bästis

Den gamla O’Learys restaurangen hade på kvällen omvandlats till ett tillfälligt kvarter för milismännen, packningar och vapen ligger i de gamla träbåsen. Ett sorl ligger och blandas i luften i rummet tillsammans med tobaksrök. Milismännen, dessa herrelösa inbördeskrigets krigshundar sitter och röker, pratar, och äter vid borden. En ung kvinna i slitna kläder kommer in i rummet hon håller en liten flicka som snart är i skolålder i handen. I rummet fyllt av ärrade och av det internationella samfundet stämplade som krigsförbrytare sticker hon och hennes dotter ut rejält. Hon är en civilist som bor på orten där milismännen har gjort kvarter för natten, de är på väg norrut för att spendera rikedomarna de hade rövat åt sig söderut i det sargade landet som en gång kallades Sverige. Förråden de har med sig är fulla men till antalet är de färre än när de startade sin resa. Ett par av dem ligger nu begravda i den ödemark som idag bildar gräns mellan det Islamistiska Kalifatet i Skåne och det milismännen kallar Svitjod det områden där etniska svenskar eller folk som är allierade till dessa nu styr.  

Modern ställer en fråga till några som sitter vid ett bord och de pekar ner i lokalen mot ett av hörnen och nickar bekräftande att det hon söker finns vid ett bord där.  

Vid ett bås sitter en skäggig man med kortklippt hår och röker pipa, han har en kamouflagefärgad poncho på sig och på ärmen av den slitna uniformsjackan sitter det patches med arkaiska runsymboler på. Mitt emot honom sitter det en yngre man som ser trött ut efter en lång dags vandring.  de båda tittar upp lite förvånat och efter att den äldre piprökande mannen snabbt granskat modern och hennes dotter från topp till tå blir hans blick varm och vänlig.

–Hej…är det du som är…Trollkarlen? Mannen nickar vänligt och gestikulerar med handen till den unga modern som att hon inte behöver vara så nervös.    

-”Kan du TROLLA?!”, utbrister den lilla flickan förvånat.  Alla runt bordet ler och skrattar till åt hennes oskuldsfullhet.

-”Ja lite kan jag nog trolla minsann!” Trollkarlen hytter med pipan mot henne med ett leende.

-Vad heter du då lilla vän? 

-Jag heter Petra! 

-Hej Petra! Det är jag som är Trollkarlen och mitt emot mig sitter Gordian. 

Trollkarlen tittar sedan upp lite allvarligare mot modern och frågar.  

-Vad kan jag göra för dig? 

Modern sväljer hårt med ett plågat uttryck och tittar ner mot sin lilla dotter som ser obrydd ut av sin mors missmod.  

-Hon är inte min väl? 

–Nej nej nej…inte alls så…nej….men det gäller henne…jag undrar om vi kunde prata? 

Trollkarlen nickar för att visa att han förstår vinken.  

-Ta med dig flickan till kvartersmästaren och bjud på något sött som hon kan få äta.  

–Nej nej det är inte nödvändigt, försöker modern inflika. Trollkarlen sätter upp handen mot hennes ansikte utan titta på henne för att markera att det inte var en fråga.  

Snart sitter modern och Trollkarlen mitt emot varandra i båset.  

Modern sitter och knypplar nervöst med händerna på bordet som om hon höll i en osynlig tråd av någon sort.  

-Jaaa? Trollkarlen gestikulerar med pipan för att be modern komma till saken. 

-Jo det är Petra…hon är konstig….alltså jag har inget att betala dig med? 

De tittar på varandra ett tag, efter en stunds övervägande svarar Trollkarlen.  

-Berätta om Petra bara…jag kräver inget av dig.  

Ögonen tåras upp på modern och hon samlar kraft.  

-Ja jag vet inte…kan inget sånt liksom…hon har ju tyvärr fått se en del elände i sitt liv redan…men vem har inte det liksom…men…hon…hon pratar med nån som inte finns..eller ja…nån inte jag eller någon annan kan se…det är som en låtsaskompis eller nått. Hennes bästa vän eller ja, bästis liksom. Men det är läskigt, ibland har hittat henne ensam i skogen tjutandes av skratt, dansandes i cirklar.  

Modern håller upp sina händer för att visa att det är en pardans det handlar om.  

-Hon ligger och pratar med någon på nätterna. Viskar…jag är rädd…jag vill inte att hon skall vara galen.  

–Har hon några ”vanliga” vänner?  

-Ja det har hon…och hon är ju glad och så…helt normalt liksom med det är konstigt, hennes låtsaskompis. Hon är helt normal annars liksom. Men det där danserna alltså..         

Trollkarlen tänder om sin pipa och funderar en stund. 

-Ok…låt mig prata lite med Petra, så skall luska lite åt dig. 

-T…tack.    

Trollkarlen ställer sig upp och vinkar till sig sin medhjälpare Gordian som kommer med Petra till bordet. Petra äter glatt på ett äpple hon fått.  

-Gå till kvartersmäster eller till Handlar-Eriksson och fixa ett papper och ett paket kritor åt mig.  

Ett stund senare sitter modern vid samma bord som Gordian och där ett par milismän spelar poker. Hon tittar nyfiket bort mot båset där Trollkarlen sitter mitt emot Petra. Hon kan se att Petra pratar med honom samtidigt som hon ritar med kritor på ett papper på bordet.  

En ganska lång stund sitter de där vid och pratar tillsammans medans Petra ritar.     

Trollkarlen tar sedan pappret ifrån bordet, viker ihop det och lägger det i sin ficka, sedan gestikulerar han till modern att komma till bordet med Gordian.  

-Ta med dig Petra till Kvartersmäster och ge henne en av våra konserver. 

-Har du ätit inlagda päron någon gång?! Trollkarlens fråga får Petra att skina upp i ansiktet.  

När Gordian tagit Petra ifrån bordet så börjar Trollkarlen att tala.  

-Barn kan ju ofta inbilla sig saker och ifall de har sett lite hemskheter så kanske de kan skapa världar eller personer som får dem att känna sig lite tryggare. Du har nog ingenting att oroa dig för.  

–Men ibland pratar hon om saker som hennes bästis har berättat för henne  som är jättekonstiga…om platser och personer och sånt liksom…som Petra aldrig hört talas om tidigare.  

Trollkarlen sitter ett tag och puffar på sin pipa försjunken i sina egna tankar som om han övervägde hur han skall svara.  

-Ja alltså…det är inte omöjligt att Petra har en följare från den andra sidan…men mitt intryck är att det inte förefaller någon direkt fara för ditt barn. OM…om det nu är så att det är något eller någon som är med henne ibland så verkar den vara vänligt inställd till din dotter. Beskyddande…Jag tror att Petras kontakt med sin bästis kommer matta av och till slut ta helt slut i och med åldern…du förstår barn och djur ser saker som vi inte kan. Petra kommer bli äldre och hennes sannsyner kommer att upphöra. Ge det lite tid och var inte vred på henne. Låt henne ha sin bästis.  

-OK.     

En tystnad uppstår och modern sitter och knypplar med sina fingrar och det ser ut som att hon inte har något mer att fråga Trollkarlen. Hon tackar honom och går efter sin dotter som Gordian håller i handen vid ytterdörren.  

Trollkarlen tittar ut i rummet där ett par av milismännen nu högljutt har börjat tävla i armbrytning. Efter ett tag så för han ner handen till fickan och vecklar ut pappret som Petra hade gett honom. En teckning på henne och hennes bästa vän som hon älskar att dansa ihop med, bästisen som berättar hemligheter för henne.