Vem är Vidkun Quisling?

I den dunkla kammaren i Riddarhuset i huvudstaden sitter Olof, en trött tjänsteman i Sveriges i tjänst. Han har en skrynklig kostym på sig och svarta påsar under ögonen, de senaste åren av kaos i landet har sannerligen  satt sina spår i hans utseende. Etniskt inbördeskrig tenderar att ha den effekten på en byråkrat. Han är i fyrtioårsåldern men ser minst tio år äldre ut. Han sitter i en överdådig Chesterfieldfåtölj och har en mapp med papper i handen och tittar nervöst på klockan. Hans axlar värker av stress då det tidigare nära samarbetet mellan Nato och Sverige hade avstannat. Det var svårt att få grepp om hur Atlantpakten hade tänkt att fortsätta sina operationer i Sverige, de hade börjat dra sig tillbaka.

Steg kan höras i  korridoren som leder till rummet och Olofs ansikte skiner upp och han ställer sig förväntansfullt upp och gör sin högerhand redo för ett handslag. In genom dörröppningen kliver en man som ser ut som Olofs motsats trots att de är i samma ålder.

-Ole! Vad bra att du kunde komma! Olof sträcker ut sin hand och får ett fast handslag tillbaka.

-Olof, hur er det? Ole synar den slitne svenske tjänstemannen från topp till tå. 

-Joo…det är väl som vanligt…du vet…

Ole som har på sig norska försvarets översteuniform ler mot honom med ett bländvitt leende. I kontrast till svensken i rummet är Ole väldigt vältränad och solbränd, han har en felfri frisyr och ett flertal kvinnor i tjänst på utrikessambandscentralen, som numer ligger i Riddarhuset, hade vänt sig efter honom när han passerade dem. Medaljer och Natopatches slåss om utrymme på han uniformsjacka. Det ser ut som en örlogsklädd James Bond står framför en utbränd högstadielärare.

-Sitt…sitt… Olof gestikulerar mot den andra Chesterfieldfåtöljen som står intill det antika bordet emellan dem. Ole sätter sig och rättar genast till sina uniformsbyxor ur gammal vana.

-Jaaa Olof…du ville och se meg…what can I do for you?

Olof grimaserar till för han har aldrig förstått varför Ole alltid envisades att tala engelska om vartannat när de sågs.

-Ja…jo…jag tänkte…vi känner ju varandra…lite grann…och pratar och så.

Ole svarar med att roat höja på sina blonda ögonbryn.

-Det är ju så att…det finns folk som undrar vad det är som händer egentligen…och ja…jag tänkte vi kunde prata “off the record”. Olof irriterar sig över att falla in i engelskan precis som sin motpart.

-“Off the record”, sier du. Olof, du vet at jeg bare er militærattaché….Jeg kan ikke snakke med deg om noe uoffisielt.

-Jo absolut! Men jag menar det är många som undrar vad som kommer hända egentligen och jag tänkte…alltså jag vet ju att du inte kan “säga hur det ligger till” men…

-Du trenger og vite hvordan det er, ikke sant?

Olof nickar ivrigt.

-Olof, Olof, Olof…tell me what you want to hear! Ole slår ut med armarna och ler sitt breda leende mot den utbrände kontoristen som han hade lärt känna under sin tjänstgöring i det halvt om halvt belägrade Stockholm. Ole är sändebud åt den norske försvarsministern och rapporterar direkt till regeringen i Oslo om hur det ligger till i det krigshärjade och splittrade grannlandet.

-Vi har…det går rykten om att Nato befinner sig i förhandlingar med kalifatet i Malmö!

Ole slutar le och hans nordnorska blå ögon blir kalla, Olof avbryter sig själv när han ser det.

-Hvorfor spør du meg om så tull, Olof?

Olof sväljer hårt och blinkar nervöst men möter fortfarande Oles blick.

-Jeg trodde du ville få en billett ut fra Stockholm…to safety in a Nato country. De er det de fleste av kollegene dine spør meg om, eller smuglergods fra Norge. Mat, medisiner og ting som dere svensker nå tigger om her i Stockholm. Men nei…ikke slike ting…hvorfor spør du om det?

Olof har stålsatt sig inför den här konversationen och nickar allvarligt innan han svarar.

-Vi har information Ole! Om att ni har träffats i Lund! Kalifatet träffade danska militärer för att normalisera relationen mellan Nato och Kalifatet! NI FÖRHANDLAR MED ETT GÄNG BANDITER!

Ole ler igen mot Olof men inte så vänligt.

-Jeg vil verken bekrefte eller benekte om danskene forhandler…men du kan svare meg slik Olof…when was the last time you were in Malmoe? Ole riktigt rullar på uttalet på Malmö för att det skall låta amerikanskt.   

Olof ser brydd ut, det här var inte reaktionen han hade väntat sig av Ole.

-Nååå…how is the kebab in Malmoe nowadays?

-Malmö är i händerna på kriminella rebeller! Ja…vi…du vet ju det!

-Selvfølgelig! Ole lutar sig fram mot och spänner blicken i Olof.

-Saken er…Olof…at NATO vil gå i dialog med de som kontrollerer territorier som grenser til NATO-land, ikke sant? Og det du kaller Sverige grenser ikke til noe NATO-land men det gjør Malmö!

-Det är vi som är Sveriges demokratiskt valda regering! Enligt lagen styrs Sver-

Ole sätter upp sin hand och avbryter Olof tvärt.

-Olof…Sverige er en failed state, dere har ikke hatt et parlamentsvalg på 12 år! Halvparten av folket ville hengt deg i en lyktestolpe hvis du dro fra Stockholm. Du kontrollerer ingenting! Utenfor Stockholm styrer garden byerne.

Tystnad intar den lilla läskammaren de sitter i, små dammkorn svävar sakta i luften. Olof slår ner blicken i det mörka lilla ekbordet med ornerade ben.

Han harklar sig innan han fortsätter.

-Vi måste bibehålla trycket på miliserna med drönarna…vi kan inte sluta nu.

-“Vi”, det finns ikke noe “vi” Olof… Du er svensk og jeg er norsk, ikke sant! NATO vil ikke utkjempe krig i Sverige. Vi sikret deler av Gøteborg for å kunne sikre grensen vår. Norge vil ikke ha dritten deres over grensen. Våre grenser er vår prioritet, ikke hva som skjer i en failed state.

-Men men…ni måste stoppa gränshandeln som drivs av miliserna!

-Hvorfor det?

-De är ju mördare! Rasister! Och det finns norrmän som sympatiserar med dessa och säljer dem förnödenheter, bensin och ammunition!

Ole lutar sig tillbaka i fåtöljen och och kisar mot Olof.

-Nå forstår du hvordan nordmennene hadde det da Sverige handlet med Hitler.

-Miliserna mördar folk och kör runt med avhuggna huvuden på motorhuven…de torterar människor!

-Det er de som kontrollerer noen deler av grensen til Norge…what you are talking about are Swedens internal problems…Ikke vårt problem.

Olof gapar med uppspärrade ögon.

-Nå må du høre på meg Olof…jeg vet ikke om du kan historie men la meg gi deg en reality check. Normannerne har ankommet…året er 1066 og ni har tapt slaget ved Hastings. En ny verdensorden har kommet. Kalifatet er her og ser ikke ut til å forsvinne…nye krefter styrer landet ditt. Hvis vi snakker politikk, bør du vite at det er hva kineserne sier, political power comes from the barrel of a gun…det er det. Norge har hatt sine problemer med muslimene men vi knuste det mens Sverige fortsatte sin vei. Hvis man ikke elsker Norge og vår livsstil så får man ikke være i Norge.

Ole ställer sig upp och rättar till ärmarna på uniformsjackan och fortsätter.

-Jeg vil ikke være her i Stockholm. Jeg vil hjem til barna og kona mine og vil spise laks og ikke bekymre meg for sniper shootings here in your shitty town.

-Nato kommer att lämna Sverige åt sitt öde. Olof säger det mest för sig själv och blir så paff att han tappar mappen med papper över tilltänkta drönarmål som den militära underrättelsetjänsten hade bett honom överlämna till Ole men som han nu helt glömt bort att göra.

Ole ser med illa dolt förakt på Olof och säger

-Sveriges gutter ligger døde i jorden… og Sveriges døtre er haremsdamer i Malmö…historien vil være hard mot deg og regjeringen din, Olof.

-Du! De där besluten fattades innan jag tillträdde! Mycket gjordes fel i integrationen under decennier och vi borde ha gått hårdare mot islamisternas byggande av parallella samhällen!

-Olof, jeg kjenner godt till din bakgrunn. Sekretæren min har fortalt meg. Du har gjort en karriere i ungdomen ved å være antirasist. Ikke snakk med meg om ansvar.

Olof kan bara sitta och gapa.

-Du trengte å vite hvordan det er…jeg kan fortelle deg det. I get briefed everyday by the nordic battle group. Vi har signalspaning, vet du, vi hører hva som sies på radio og telefon i Sverige. Vår etterretningstjeneste har fanget opp informasjon fra militsen om din bror Stefan. Stefan ble tatt av militsen sammen med noen andre. De tok ham og de andre til tinget i Västerås. De hengte ham, Olof. De hengte broren din bare fordi han var din bror…det var et par uker siden.

Olof är helt förstenad, Ole lämnar rummet utan att vända sig om och avslutar med

-Sånn er det. Du trengte å vite.