Laholm konfidentiellt

Veckan hade nått fredag i Kalifatet, den islamistiska utbrytarstat i södra Sverige som brutit sig loss från det av inbördeskrig sargade Sverige. Kalifatets högste ledare är Kalifen och denne väljs av ett religiöst råd av respekterade och lärda imamer. Det hade gått flera år sedan revolutionen och Kalifatet var relativt välfungerande och välmående då man hade stort ekonomiskt stöd från stora delar av den sunnimuslimska världen och fredsfördrag med Norge och Nato mot att man garanterade säkerheten för transporter. Det pågick dock hårda lågintensiva strider alltjämt i gränsen mellan Kalifatet och omgivande garden och miliser som slogs om var gränsen skulle dras. De hårdaste striderna utkämpades mellan den svenska milis, allmänt i folkmun kallat Milisen, som försöker skapa sig en egen svensketnisk stat i Småland. Till skillnad från de områden som kontrollerades av Milisen och Gardena så hade Kalifatet relativt god tillgång på elektricitet, rinnande vatten och internet, bara den Nato-stödda isolerade regimen i Stockholm hade mer stabil tillgång. Trots de strider som pågick utanför Kalifatet så berördes inte de civila i Kalifatet särskilt mycket i sin vardag.

Polisstationschef Rami hade precis avslutat det gångna dygnets samling av angiverirapporter som hans underordnade tyckte skulle bedömas av honom för vidare åtgärd. Rami hade haft en skön morgon och snart var det dags för lunch. Han hade börjat dagen med att vakna bredvid älskade fru Zahra i den rymliga villan i Malmö och sedan hade han ätit frukost tillsammans med sin fru Zahra och äldsta barnet, dottern Fatima, hennes yngre bröder, tvillingarna Ala och Leit. Frukosten hade förberetts och ställts fram av familjens shahira, eller hembiträde som man sade om man ville använda svenska. Nu var dock inte 15-åriga Eva-Lotta ett hembiträde i den traditionella bemärkelsen utan hon var en ofri dhimmi och köpt som slav från en av de av Kalifatet licensierade slavhandlare som fanns. Dessa slavhandlare fick uteslutande sina flickor, för det var överväldigande del flickor och kvinnor som utgjorde varorna, genom inköp av Kalifatets militär och de lierade miliser som gjort räder utanför Kalifatet.

Rami och hans fru hade fattat tycke för den då elvaåriga Eva-Lotta hos slavhandlaren där hon satt bunden på det smutsiga golvet och såg mager och ynklig ut. Hon hade suttit med nedböjt huvud, med blonda hårtestar för ansiktet och inte vågat titta på de spekulanter som var där och gick i inköpstankar.  “Vi räddade henne”, brukade ibland Rami och Zahra nöjt säga till varandra, syftandes på att de hade lyckats köpa Eva-Lotta framför näsan på en rik ensamstående gammal frukthandlare som ville ha henne till hårt arbete i sitt företag och tjänarinna i hemmet. Rami och Zahra hade ett varmt hem med tre barn, man skrattade mycket, sjöng ofta och man betonade vikten av att vara snäll mot varandra. Rami var privat en spjuver, känd för sitt välansade svarta skägg, sneda leende och glada mörka ögon, trots att han hade rykte om sig att vara hårdför i det område och den polisstation inom Kalifatet som han var polischef för. Eva-Lotta var nästan som en del av familjen och de tre barnen älskade henne, även Rami och Zahra tyckte mycket om henne. De hade aldrig ens behövt använda det där låset på dörren till Eva-Lottas rum i villans källare och de utskällningar och bestraffningar Eva-Lotta hade fått under de gångna fyra åren hade varit för att få henne att bli bättre på sitt hushållsarbete och göra färre misstag. “Man kommer längre med morot än med piska, Rami”, hade Zahra sagt med ett finurligt leende om både uppfostran av barnen och upplärandet av Eva-Lotta för hushållsarbete, städning och barnpassning. I familjens hus var Zahras ord lag och Rami var väldigt svag för sin fru som han älskade djupt. Eva-Lotta ställde aldrig till med några problem och hon städade flitigt, gjorde sina hushållssysslor, passade barnen och allt annat familjen behövde hjälp med. Visst, hon fick sällan följa med när familjen gjorde utflykter och vid större fester i familjen så kunde hon vara förpassad till sitt rum i källaren men det var ju viktigt att hon fick vila, brukade Zahra säga till barnen när de undrade varför Eva-Lotta inte var med på sådant. Där i sitt rum i källaren kunde Eva-Lotta lyssna på musik, titta på tv och rita, hon hade bott i det där rummet i fyra år och hunnit bli femton år gammal. Eftersom Eva-Lotta inte fick gå i skola och ingen gjorde ansträngning att lära henne annat än det hon behövde för sitt arbete så innebar det att familjens äldsta dotter Fatima, tolv år, hade gått om Eva-Lotta i allmänbildning och läs- och skrivkunnighet. Eva-Lotta gjorde familjens liv lättare och hon var aldrig något problem.

Tills idag.

Rami hade precis satt sig i sin stol i sitt tjänsterum på polisstationen efter att ha kontrollerat nattens händelserapporter med ett halvt öga samtidigt som han drack sitt té, när telefonen ringer.

I andra änden är Zahra och hon är vansinnigt arg.

“Din djävel, du kommer hem NU! NU!” Tillsammans med svordomar på arabiska. Rami får närmast panik och förstår att något är mycket allvarligt eftersom Zahra lägger på luren och inte ens förklarar. Zahra är aldrig vansinnigt arg i vanliga fall, hon är från en framstående familj av akademiker som förvisso inte har lika långa anor i Sverige som Ramis släkt men hennes klan är stor och mäktig i Kalifatet, hon och Rami anses som ett societspar och Zahra arbetar mycket med välgörenhet och hjälparbete för bland annat barn och änkor till de martyrer som omkommit när de försvarat Kalifatet.

Rami känner hur hans hjärta börjar slå riktigt fort och han blir torr i munnen. En obehaglig känsla infinner sig och han småjoggar ut ur polisstationen till sin tjänstebil, en svart- och vitmålad polisbil med texten “polis” på både arabiska och svenska, Kalifatets myndigheter är tvåspråkiga.

Väl i entrédörren på villan så står Zahra redan och väntar.

-“Vad är det Zahra?”, frågar Rahmi redan uppfarten. 

-“Kom in och stäng dörren, din djävel!”, väser Zahra. 

Rami och Zahra går in och sätter sig i köket. Dottern Fatima smygtittar ner från trappan som leder till  övervåningen varpå Zahra skriker åt barnen att de ska in på sina rum. 

Zahra stirrar argt men ändå behärskat på Rami. Det märks att hon försöker kontrollera sig. 

-“Jag har aldrig brytt mig om att du knullat andra kvinnor bakom min rygg. Jag älskar dig och vi har byggt ett fint hem med fina barn. Du är en fantastisk pappa. Men vår djävla shahira? Eva-Lotta är gravid och hon har erkänt allt. Att ni haft sex flera gånger.” 

Rami hade anat att det var detta som avslöjats. Tankarna rusar inom honom, hur fan kunde shahiran vara gravid, hon var bara barnet och Rami hade varit försiktig….Rami letade efter något att säga men vågade knappt möta sin frus blick. Han harklar sig. 

“Zahra, mashallah, hon betydde inget, jag var svulten på sex, hon förförde mig…” 

“Jag bryr mig inte. Allt jag bryr mig om är att rädda vår familj. Rädda oss. Den djävla skammen för mig, min man knullar en djävla shahira. Vad tror du min klan gör med dig för att rädda oss från skammen? Va!” 

“Zahra….”, Rami tittar vädjande på Zahra med de där mörka ögonen som många i vanliga fall beskriver som lekfulla. 

“Hur kunde den här kuffarhoran göra så här mot oss efter allt vi har gjort för henne”, fräser Zahra. 

“Du måste lösa det här. Få problemet att försvinna.”, Zahra tittar uppfordrande på Rami. 

“Abort? Alltså…det är olagligt, belagt med dödsstraff…inte ens jag kan fixa det, dom som gör sånt olagligt är få och skulle aldrig ta emot mig.”

“Nej. Det går inte. Hon måste bort. Skammen måste bort. Hon dog när hon försökte rymma, man får ju döda den som försöker rymma från sin ägare!”

“Men…” 

“Rami! Andra kvinnor skulle acceptera att deras man tar shahiran till extra fru. Jag skulle aldrig kunna ta blickarna och föraktet från vänner. Min släkt skulle aldrig acceptera skammen, du skulle dödas.” 

“Jag förstår.”. Rami kände sig liten. Han, den långe charmige polischefen, som personligen deltagit i revolutionen och varit med att hjälpa fram Kalifatet – bara för att se sig bedragen efter revolutionen på jobbet som Kalifatets högste polischef, Rami fick nämligen nöja sig med att bli polisområdeschef.

Rami tänker. Det finns ingen väg ut ur det här. Det måste göras. 

“Vi säger till barnen att Eva-Lotta ska med dig och handla på marknaden.”, Zahra tittar Rami rakt i ögonen. Hon har kommandot. 

“Jag tar henne till en skog, gör det snabbt. Hon kommer inte lid…” 

“Jag bryr mig inte om den horan, hon har försökt krossa vår familj, glöm inte det!”, Zahra viftar med pekfingret. 

“Nej, jag vet”….Rami drar efter andan. “Jag kan ta ut henne i skogen och…” 

“Fattar du inte, jag bryr mig inte!” 

“Var är hon…?”, frågar Rami lågt. 

“Hon är inlåst på sitt rum.”, säger Zahra med en bestämd självklarhet som får Rami att ångra att han ens ställde frågan. 

Rami reflekterade över det där låset de hade satt på rummet i källaren innan de hade köpt Eva-Lotta. Rummet var rymligt, ganska mysigt för att beläget i husets källarplan och hade eget badrum. Tidigare kuffarägaren hade haft det som mancave komplett med biljardbord men den inredningen var nu borta. Eva-Lotta hade några vänner bland shahiras hos grannar i området och hon fick ibland som belöning för gott arbete ta emot besök och även besöka de shahiras som hade sina ägares förtroende att ta emot besök. Rami hade själv fixat en liten soffa, bord och fin tv till Eva-Lotta, som en liten vardagsrumsdel i rummet. Men rummet hade galler för de små fönster som var i källarplan. Och dörren hade kraftigt lås. Ett lås Rami vars nyckel Rami hade glömt bort var den fanns, nyckeln hade aldrig behövt användas.

Det svartnar lite för Ramis ögon när han reser sig men nu blir han fokuserad, den polisiära träningen och erfarenheten att agera systematiskt under press går igång.

Zahra ger honom nyckeln till rummet och Rami börjar gå mot källartrappan.

När Rami går nerför den branta trappan till källaren så tänker han på alla gånger under det senaste halvåret då han gått ner för trappan för att ha sex med Eva-Lotta i smyg. Det hade börjat med lekfulla blickar och skratt dem emellan fram tills en dag då Eva-Lotta hade varit ledsen över att hon råkat haft sönder en fin vas i hemmet när hon hade städat. Rami hade kommit ner till hennes rum för att prata, satt sig på sängen och där och då hade Rami omfamnat henne och de hade haft sex första gången. Rami tyckte att Eva-Lotta såg ut som en blond ängel. Det fanns något oskyldigt hos henne som inte fanns hos Zahra eller någon annan Rami någonsin träffat. Eva-Lotta visste knappt något om världen. Något rent och oförstört i en värld fylld av korruption, komplicerade maktstrukturer, blod och våld.

Rami låser upp och öppnar dörren. Eva-Lotta sitter på den lilla sängen i mjukisbyxor och långärmad tröja. Det är tydligt att hon gråtit. Rami går in och sätter sig på sängkanten och säger “Eva-Lotta, vi ska lösa detta. Hjälpa dig. Oroa dig inte. Du ska få träffa en doktor som ska ta bort det där i magen så att allt blir bra igen.”. Eva-Lotta tittar bedjande på Rami och viskar “Förlåt, förlåt.”, Rami stryker hennes blonda lugg åt sidan och ler vänligt. “Oroa dig inte nu, nu tar vi bilen och får det gjort. Är du klar att åka?”. Eva-Lotta nickar. 

Tillsammans går Rami och Eva-Lotta uppför den branta trappan, genom köket och ut på den lätt snöbeklädda gårdsplanen och fram till bilen. Snön faller tungt och mjukt.

Bilen färdas mer och mer ut mot landsbygden. De passerar tvåspråkiga skyltar på svenska och arabiska. Rami bryter tystnaden “Fan! Varför sade du inget till mig, det här är ditt fel!”, skriker Rami förtvivlat och slår till ratten. Eva-Lotta sitter tyst med huvudet nerböjt. 

Rami har redan bestämt sig för skogen han ska ta ut Eva-Lotta och skjuta henne i. Pang, ett skott från tjänstepistolen i huvudet och det är över, tänker Rami. Som en jägare som avlivar ett skadat rådjur och hon behöver inte lida eller ens se skottet komma, intalar sig Rami, det måste vara så. Han har dödat många gånger förut, både som korrupt polisman innan revolutionen, under revolutionen när Kalifatet frigjorde sig från resten av Sverige. Efter revolutionen, när sharia rådde i södra Sveriges kalifat och revolutionsrådet med dess kloka imamer bestämde, så hade han aldrig behövt döda eller ens velat. Som polis hade han varit undantagen att tjänstgöra i Kalifatets försvar och som polisområdeschef så var han aldrig ute och patrullerade.

Han har en djupt obehaglig känsla i hela kroppen och fortsätter intala sig att han kan göra detta. Han har dödat flera gånger förut. Till och med andra poliser. Till och med sin egen polisstationschef, den feta svenska kossan som hade stått i vägen och försökt hindra Rami och hans män när polisstationen skulle tas över i samband att inbördeskriget startade på riktigt. Men Rami hade aldrig med berått mod mördat en ängel. För den som mördar en ängel som bär på ens eget barn finns inget hopp, ingen räddning, tänker Rami förtvivlat. 

Avfarten till skogen där Eva-Lotta ska möta sitt öde närmar sig. 900 meter….800 meter….nedräkning till mordet på en ängel. Något brister inom Rami och han skriker förtvivlat som av smärta, “SNÄLLA ALLAH HJÄLP MIG!”…och han förmår inte köra av. Ramis ögon rinner sakta, han torkar ögonen. Bilen fortsätter nu och Rami får en idé. Istället för att försöka vända så gasar han upp bilen, vägarna hade efter revolutionen underhållits dåligt så man får inte köra för fort men Rami bryr sig inte om det. Bilen färdas nu mycket snabbt. Rami kör koncentrerat, passerar bil efter bil i nästan en timme och små småningom möter han och kör även en del om militära fordon som tillhör Kalifatet och han passerar flera olika tungt beväpnade vägspärrar, flera har shahidförband som vakter, de modiga soldater som är villiga att dö för Allah i kriget mot de otrogna. Som polischef i Kalifatets polisbil så är varje vägspärr ganska snabbt avklarad. Väl i skogarna utanför Laholm börjar ingenmansland, gränsen där Kalifatets heliga jihadkrigare försvarar Kalifatet mot de otrogna, främst svenska garden och milisen där milisen är de som gör flest och brutalast räder in på Kalifatet. 

Eva-Lotta har somnat i sätet bredvid honom. Det börjar skymma lite och Rami kör av in skogen. Det här är förvisso Kalifatets territorium men det är också nära ingenmansland och var ingenmansland börjar och slutar är inte självklart. Det är ett område som en polischef inom Kalifatet inte vill vara på och framför allt inte utan militär skyddseskort. Milisen skulle se tillfångatagandet av en hög chef inom Kalifatets polis som en trofé och Rami är ensam med endast en pistol att försvara sig med. 

Rami väcker Eva-Lotta och ber henne komma ut ur bilen. När Eva-Lotta stiger ur bilen noterar Rami att Eva-Lottas mage putar synligt. Han hade nog sett det tidigare, tänkte han, men då bara tänkt att hon lagt på sig några kilon, “för mycket godis och mat” och de hade inte haft sex på minst en månad.

Eva-Lotta står klädd i sneakers, mjukisbyxor och långärmad tröja. Hon fryser och håller om sig själv samtidigt som hon tittar på Rami lite nyvaket och förvånat. 

“Bor doktorn här?” Eva-Lotta tittar frågande på Rami med sina klarblå ögon. 

Rami tittar på Eva-Lotta, massor med känslor väller inom honom, alltifrån faderskänslor, till den attraktion och fascination Rami känt för det rena och oskyldiga hos Eva-Lotta, han tänker att det närmaste han kommit en ängel var Eva-Lotta. 

“Dom svenska terroristerna är bortom skogen. Om du går rakt fram mot solnedgången, du kommer komma genom skogen om någon timme eller två och där är svenskarna. Dom kommer hjälpa dig. Du kan aldrig mer komma tillbaka. Du blir dödad. Jag blir dödad. Förstår du inte?” 

“Rami, snälla gör inte så här…” 

“Du måste gå!”, Rami skriker förtvivlat. “Gå…snälla Eva-Lotta…gå…” 

“Jag har ingenstans att gå, jag älskar er! Jag älskar dig!”, Eva-Lotta börjar recitera den islamiska trosbekännelsen på arabiska och tittar bedjande på Rami. 

Rami avbryter “Snälla, du måste gå nu!” 

“Det är kallt, jag kommer frysa ihjäl, jag vet inte vart jag ska gå! Snälla, jag vill hem!”, Eva-Lotta är förtvivlat rädd och tårarna rinner. Desperation griper tag i Rami och han ryter “JALLA, GÅ NU, SPRING, ANNARS SKJUTER JAG”, Rami skriker så att saliv fastnar i hans svarta skägg och han sliter upp sin tjänstepistol och skjuter några skott med pistolen ovanför Eva-Lottas huvud. Det är som att knallarna får hennes överlevnadsinstinkt att äntligen gå igång. Hon börjar springa från Rami och halkar i snön efter tjugotalet meter men är snabbt uppe och springer nu ännu fortare. Som ett jagat rådjur. 

I snön bildas spår efter hennes sneakers. 

Rami sätter snabbt tillbaka pistolen i hölstret och joggar tillbaka till sin bil. Han sätter sig och kör vägen tillbaka och när han passerat flera vägspärrar så börjar han komma in i en säker zon och känner sig trygg. Han stannar vid en rastplats med bilen. Det är nästan mörkt ute nu och Rami går ut på rastplatsen, tänder en cigarett för att lugna sig och tänka ut de två olika lögnaktiga berättelser han måste ha i beredskap för sina barn och Zahra.

Rami tänker att han har räddat Eva-Lottas liv, eller åtminstone gett henne en chans, om än liten, att överleva, om hon nu inte fryser ihjäl i den där skogen eller upptäcks av kalifatets soldater. Då slår det honom att han med att försöka rädda Eva-Lotta i själva verket velat rädda sig själv. Rädda sin egen själ. Rami kräks plötsligt samtidigt som en kolonn med Kalifatets soldater passerar i sina stridsfordon på väg mot fronten.

Författarens kommentar

Eva-Lotta är en lyckligtvis en fiktiv flicka och fotot som illustrerar henne är från en världsomfattande kampanj mot handel med barn.

Slaveri är däremot tyvärr inte fiktion. I den verkliga Islamiska Staten som existerade år 2014-2019 i området mellan Syrien och Irak så förekom öppna slavmarknader med tillfångatagna icke-muslimska flickor, läs mer här. I de flesta fall mötte de flickorna fruktansvärda öden med hårt arbete, misshandel, mord, våldtäkt och svält. Några av dessa flickors köpare var islamister som vuxit upp i Europa men emigrerat till Islamiska Staten. Tusentals kvinnor möter varje år sina öden som slavar hos rika familjer i Nordafrika och Mellanöstern fastän slaveri i dessa länder är officiellt förbjudet.