Tinget

Det vackra vårvädret hade tillåtit Tinget att samlas utomhus i Vasaparken i Våsterås. Nästan ett tusen röstberättigade hade samlats kring den scen som utgjorde plattformen för tinget hållas på. Idag skulle tvister avgöras, viktiga kungörelser utfärdas samt en människas liv avgöras.  

På scenen satt det tre lag-godar, tre råds-godar en sekreterare, borgmästaren och gardesöversten som även fungerade som polismästare i staden.  

Alla utom gardesöversten var framröstade av de röstberättigade i publiken. Endast gardessoldater och skattebetalare över 30 år gamla kunde ansöka om att få rösträtt. Råds-godarna granskade den ansökande, historik och allmänna rykte. Detta var ett Ting för svenskar och gardessoldater och producerande skattebetalare med någon form av utländsk härkomst granskades därför extra noga.  

Det var så i detta nya land som hade formats efter oroligheterna och var beroende av hjälpsändningar från utlandet, att det inte fanns så många som kunde producera ett överskott att kunna täcka sina egna behov och samtidigt betala skatt till staden. Den överväldigande majoriteten av de röstberättigade var därför gardessoldater som vaktade sitt lokalsamhälle med vapen. Civilister som inte kunde odla mat eller bistå med skattepliktig manufaktur eller kvalificerade obetalda dagsarbeten åt staden som läkare, ingenjörer eller dylikt kunde därför inte bli röstberättigade. 

Det var ändå ett lite speciellt Ting idag, Västra Aros Milis hade gjort gemensam sak med den ökända Galten och hans mordkommando och gripit tre män och en kvinna som gömt sig i mälardalen med falska identiteter. Det visade sig nämligen att två av männen samt kvinnan hade tidigare jobbat för den gamla regimen och var efterlysta för sina brott mot det numera avlidna Sverige. De hade dömts på stående fot av de hämndlystna milismännen, deras lik hängde i en trafikerad vägkorsning och deras ruttnande kroppar blev utmärkt foder åt de återvändande fåglarna här på våren. Den tredje mannens öde var dock ej beseglat ännu. Han var själv ej efterlyst men han var släkt med en högt uppsatt tjänsteman i det belägrade Stockholm. Den gamla regeringens sista fäste i Sverige där en regering med alla dess myndigheter låtsades som att de fortfarande hade ett land att styra. Nato försåg Stockholm med förnödenheter och dess militära drönare såg till att staden inte föll, så hade det varit länge nu. 

De mer irreguljära milismännen hade godtagit Galtens krav på arrest samt dom men det lokalt förankrade gardet hade gått imellan. Det var nära på att strid utbröt mellan Galtens mordkommando och Västerås Garde medan Västra Aros Milis hade försökt att medla mellan parterna. En kompromiss uppnåddes. Att bara hänga mannen hade varit olagligt och Västerås gardes uppgift var att se till att lagen uppehölls inom deras territorier. Mannen skulle föras till Tinget och hans öde skulle bli en fråga för Västerås röstberättigade att avgöra 

Galten och ett par sekonder samtliga obeväpnade, som lagen kräver, står när intill scenen. Galten är en väldig man som står med huvudet högre än de flesta och stor som en björn. Han står med armarna i kors och kisar upp mot scenen när borgmästaren börjar med sitt rituella inledningstal man håller vid varje Ting.  

“Ända sedan arla dagar har svenskar varit ett fritt och självbestämmande folk. I västgötalagen nertecknad för snart 900 år sedan står det att konungar måste godkännas vid tingen och kan dessutom avsättas ifall han anses ovärdig” 

Galten lutar sig ner till av en männen som står intill honom och viskar i hans öra samtidigt som borgmästaren fortsätter att berätta om götars och svears ärorika historia. 

-Ta av dig den där mössan och fixa till håret lite, ta av den där kamouflagefärgade ponchon också… 

Trollkarlen gör han bli ombedd och rättar till sina kläder.     

“Så här möts vi kära västeråsare för att ännu en gång lösa våra problem samt besluta hur våra liv skall levas….” 

-“Kom ihåg vad jag berättade om den här killen…jag vill ha honom hängd…fattar’u…jag ser till att du får rejäla förråd ifall du lyckas lirka snaran runt hans hals.”

-“Jag fixar det.” Trollkarlen ler mot Galten.  

Galten som var en generellt sett illa ansedd och fruktad man bland civilister var dock accepterad som ett nödvändigt ont då hans lilla mordkommando åtog sig att utföra arbeten som inte kräsmagade klarade av. Alla visste att han smugglade varor och plundrade nyerövrade områden urskillningslöst, men om han nu var en bandit så var han deras bandit. Dessutom fungerade hans förband precis som milisen som en magnet för missanpassade våldsverkare som istället för att plåga sina medmänniskor i fredliga byar fick göra nytta vid de allra farligaste frontavsnitten i riket. Det pågick ju ett ljummet malande medelintensivt inbördeskrig mellan olika etniska miliser och det nyligen utropade Kalifatet som utgick från Malmö.       

Borgmästaren blir färdig med sitt öppnande av tinget och läser upp ett par nyheter som kommer från ett par andra ting som har hållits i andra ändar av det fallna Sverige.  

-“Vi har många ärenden att avklara idag men vi skall starta med kanske det mest brådskande, vi vet att Västra Aros Milis tillsammans med Galtens kommandoenhet grep två män och en kvinna och hängde dessa…de hade falska identiteter och var lysta. Inga konstigheter där inte. Men en tredje man var dock inte lyst utan endast släkt till en lyst man. Lag-godarna har mottagit och godkänt Västra Aros yrkan på att röstning skall få avgöra mannens öde. Ätterätning gäller inte lysta män utan utfärdas endast i särskilda fall. Men enligt lag som utfärdats vid Gävle Ting och blivit godkänt genom röstning här i Västerås Ting måste släktingar till lysta vara öppna om sina släktband till landsförrädare, inställa sig till gardet för ett års frivilligtjänst och vara behjälpliga och bistå i gripandet av sin landsförrädarsläkting. Detta har ju inte skett. Röstning skall därför avgöra mannens öde. Västra Aros Milis har utsett Trollkarlen som ombud i frågan och Gardeskapten Niklas Johansson har åtagit sig att föra mannens talan. Trollkarlen vill se mannen hängd och Gardeskapten Johansson vill att mannen döms till tre års frivilligtjänstgöring i Västerås Garde. Båda får ett anförande samt varsin replik. Röstningen avgöres genom att ni kära västeråsare ställer er antingen på Trollkarlens sida av scenen eller att ni går till Gardeskapten Johanssons sida av scen. Vid jämnt utfall sker räkningen manuellt av de tre lag-godarna.” 

Den gripne mannen som ser ut att levt snart i femtio vintrar har sönderrivna kläder och har tecken på att nyligen blivit ordentligt misshandlad förs fram så har han står mitt på scenen och till längst ut till vänster om sig ställer sig Trollkarlen iklädd sin luggslitna gamla milisuniform. Längst ut till höger står Gardeskapten i sin myndiga kaptensuniform. Ordningen krävde att Trollkarlen som anklagar för fram sitt anförande först. Sedan är det Gardeskaptenens tur med sitt anförande. Sedan replikerar Gardeskaptenen Trollkarlens anförande och sist får Trollkarlen replikera Gardeskaptenens anförande. Gardeskaptenen har ett papper i handen som han verkar ha förberett. Trollkarlen stretchar fingrarna med ett leende på läpparna.  

-“De anklagande kan påbörja sitt anförande” 

Trollkarlen vänder sig mot borgmästaren och mot lag-godarna och råds-godarna och bockar artigt sedan vänder han sig mot publiken och ger dem en djup bockning. Han slår ut med armarna i luften och börjar tala högt.  

“Bästa västeråsare, ni söner och döttrar ur Aros mylla. Ni rättrådiga, rediga västeråsare hör mig nu. Här på scen har vi en förbrytare (Trollkarlen pekar mot den anklagade mannen) en elitens kollaboratör, en förrädares medsammansvurna, en profitör som livnärt sig på änkors sorg och lidande!” 

Både Gardeskaptenen och den anklagade mannen stirrar på Trollkarlen med öppna munnar 

“I Sveriges dödstimme dansade han som en hora till globalisternas flöjtspel. (spontana medgivande rop utbryter bland männen i Västra Aros Milis) Men sedan…när skadan var skedd när dådet var utfört, när landet hade dött, vad gjorde han då?! Jo mina kära vänner, då smet han iväg som en liten tjuv i natten. Gömde sig bland kvinnfolk och delade mat med hungriga barn! Men nu är han fast och måste stå till svars för sitt verk!” (mummel utbryter bland åhörarna) -“Giv hans offer rättvisa! Låt de döda som ej är ibland oss kunna få ro på den andra sidan!”

Trollkarlen tar ett kliv tillbaka på scen vänder sig om nickar åt borgmästaren att hans anförande är avklarat. Mumlandet tilltar i åhörarskaran, sällan yttrades så här hårda ord vid ett ting. Gardeskaptenen ser ursinnig ut och skrynklar ihop sitt papper i handen.  

-“Den här mannen är gripen för att han har ljugit om sin identitet och ej anmält sig till gardet, inte för något mord!”

Trollkarlen avbryter honom rappt 

-“Du skall föra fram ditt anförande, inte börja med att replikera!” 

Trollkarlen, Gardeskaptenen och den åtalade vänder sig mot Borgmästaren.  

Borgmästaren är lite paff av den hätska tonen men svarar.  

-“Trollkarlen har rätt…du måste framföra ditt anförande först, sedan replikerar du…sist får Trollkarlen replikera dig.”

Efter en liten stund när gardeskaptenen samlat sig och vecklat ut pappret igen börjar han.  

-“Kära västeråsare ni vet jag är vad gör och vad jag har gjort. Jag är en av er och det är er den här uniformen och graden representerar när jag utför mitt arbete. I mången år har jag tjänstgjort för er och utfört det tinget lagt på mig att utföra. Det vet ni alla. Idag står vi här för att en man har ljugit om vem han var och inte ställt sig till gardets tjänst. Det är ett brott ja. Men inte ett brott som kräver hängning. I fyra år vet vi att han har bott ibland oss, han har varit behjälplig i den mån det har gått. Handräckningar och dikesgrävande, röjning av förstörda byggnader. Han har hjälpt till i den mån han har orkat. Han må ha jobbat med något annat före vårt land föll, men inget som fick hans namn på listan över de lysta. Hans bror må vara lyst men ej till graden att ätterätning måste ske. Hans bror är en förrädare…ja. Kan det vara så att han en gång för länge sedan sympatiserade med de som högg oss i ryggen? Kanske, men hur långt skall hämndens lie slå? Alla skulle då på något sätt kunna finnas skyldig på ett eller annat sätt och särskilt så ifall man ser till att det räcker att vara släkt till en brottsling! Denna mannen är inte lyst! Han gjorde änkan Torwald till en ärbar kvinna och lever ett fredligt liv. Vi kan inte hänga alla för brott som deras släktingar har begått!” 

Åhörarskaran mumlar gillande och Galten blänger surt mot Trollkarlen på scenen.  Trollkarlen svarar med att le tillbaka.  

-“Ok…Gardeskapten Johansson skall nu replikera Trollkarlen.”

-“Ja alltså det var inga små anklagelser den här så kallade Trollkarlen kom insläpandes med! Dans…änkor…ja vad vet jag. (Gardeskaptenen slår ut med händerna och ett par skratt kan höras från åhörarna.) Det finns inte så mycket att replikera egentligen. Bara blodtörst och galenskap….vi är bättre än det…eller hur! (spontana bifall bland åhörarna) Nej mina kära västeråsare…ge honom till mig. Han skall få tjänstgöra för oss i tre år för att ha ljugit för oss. Där finns det ett värde. Ett lik har inget mer att ge men en gardesman får uppgifter utförda. Det vinner vi alla på!” 

En ganska stor del av åhörarna applåderar och ropar gillande och Gardeskaptenen vinkar till åhörarna med ett leende på läpparna. Galten tittar ner på sina militärkängor och känner hur Tinget går honom emot. Han vet att det är svårt som utsocknes stå mot en respekterad och omtyckt gardeskapten och föra sin sak. Men han är förgrymmad över att Trollkarlen till synes tappat publiken vid detta ting.    

-“Ok Trollkarlen du får replikera sedan röstar vi.” Borgmästaren gestikulerar för att folk att sluta prata med varandra så Trollkarlen kan börja.      

-“Kära västeråsare…som vår ärevördige gardeskapten sade (Trollkarlen slår ut handen i respektfull gest mot kaptenen på scen), mannens bror är en förrädare…han är lyst…en högst uppsatt tjänsteman som…dödade sitt eget folk…den här mannens bror är ingen mindre än Olof Brenner! (åhörarskaran är tyst) Vem är det tänker ni? Ingen ni hört talas om? Låt mig då berätta vem det är. Det är mannen som ledde utfärdandet av en regeringsorder som gick ut till försvarsmakten under oroligheterna. Ordern som han Olof Brenner skrev var underlaget till försvaret som fick dem att vända sina vapen mot oss mot svenskar…minns ni…julhungerkravallen i Mantorp! (ett jämmer utbryter bland åhörarna när de minns nyheten om den hemska decembernatten för många år sedan) Minns ni nu! Låt mig påminna er!  

En irakier som hade lyckats bli major i den svenska försvarsmakten tvingade sina värnpliktiga soldater att öppna eld mot hungriga kvinnor och barn i Mantorp med den här regeringsordern som förevändning! 41 män, 22 kvinnor och 13 barn blev sprejade med 5.62 mm kulor av gråtande svenska tonåriga värnpliktiga, beordrade att göra så av en…av en irakier….Ordern som denne mannens bror hade utfärdat i regeringen löd att mat endast skulle utdelas till “civila med rätt värdegrund”. Irakiern ville ju naturligtvis se till att förråden skulle hamna i ett område där hans klanmedlemmar styrde och ställde….dessa svältande krakarna försökte desperat få tag på en matbit för att stilla sina gråtande barns magar. Ja vi vet hur det slutade….sargade kroppar färgade snön röd i Mantorp. Inte ett enda vapen påfanns bland de döda. De värnpliktiga som utförde dådet blev alla halvgalna efteråt. De drack, de hängde sig, de vände sina vapen mot sina befäl. Ni minns….det var ju en av orsakerna till att försvarsmakten faktiskt föll sönder och kriget kom loss.     

Så tänk så här när ni nu skall rösta…denna man Stefan Brenner, har ljugit om vem han är, han har definitivt inte varit behjälplig eller bistått till ett gripande av den här mannen Olof Brenner. Nej han är bror till en elitens tjänare. Vi vet inte men vi kan tänka oss….att har man sin bror vid de statliga köttgrytorna år ut och år in att man själv inte har svårt att finna sitt bröd. Vi vet inte ifall denna mannen…Stefan Brenner har fyllt sin mage….men vi kan ana.        

Tänk på de döda i Mantorp. Tänk på den minsta av dem! Tänk på ettåriga Saga som dog i sin mors armar. Minns ni bilden! Innan internet slocknade…ni minns! Lilla…lilla Saga död och hennes mor som försökt att med sin kropp skydda henne ligger döda i snön. Tänk på Saga!”  

Åhörarmassan börjar röra på sig för att bokstavligen rösta med fötterna. Galten ler och hela hans person lyser av lycka.  

-“Jag älskar fan demokrati.” Galten nickar och gör tummen upp mot Trollkarlen uppe på scen.  

-“Det handlar om baaaaarn”, utbrister hans löjtnant, SS-Stefan. 

De båda männen skrattar i vårsolen som värmer västeråsborna i deras röstande.  

Ätterätning

Gammalt ord som fått ny betydelse i tingen som hålls i Svitjod. Meningen att en man som dömts för förräderi men som antingen har undflytt ansvar eller att ha hunnit dö av hög ålder skall ha sina barn att få bära straffet för sitt brott. Straffet tillämpas endast på söner. I särskilda fall har barnbarn blivit dömda enligt ätterätning